Min väg till ett normalt liv

Hej på er!
Nu är jag tillbaka igen :-) Skönt va? :-)
Det har varit mycket och det är fint väder och jag har inte orkat.
Jag läser just nu en kurs "utvecklingsstörning och funktionshinder" på 200p heltid i tio veckor. SKOJ! :-P Det är faktiskt skoj, men jobbigt, eftersom det är skola, så är det väl alltid, är det inte det? Eller?

Jag har hittat en liten kärlek till mig också tror jag. Kanske iaf, jag trivs i hans sällskap, jättemycket faktiskt.
Men han har typ precis kommit ut ur ett ganska så långt förhållande så jag vet att han inte vill gå för fort fram och det får jag ju acceptera, men jag vill ju veta om det kan bli vi. Jag har verkligen låg självkänsla. Det är inte roligt alls. Jag är rädd, rädd för att falla och för att skrapa mig i fallet, jag vill inte det.
Men man måste våga eller hur? :-P Man blir väl alltid skrapad lite eller? :-P
Jag vet inte riktigt hur jag ska göra, någon som har något tips, jag tror jag kan bli kär i honom :-) Det pirrar i min mage när jag tänker på honom, MEN jag låter min oro ta över.

Maten går bra och jag ligger på runt 75kg fortfarande, så det är bra. Tummen upp! :-)

MegaMe