Min väg till ett normalt liv

Jag är den sortens människa som har lätt för att komma in i vanor. Bra som dåliga sådana, det är bara att se hur svårt jag har att hålla mig ifrån denna bloggen. Det är liksom en dragningskraft hit. Men jag tror att detta kan bli en bra vana för mig.

Dagen började ju bra, kaffe vatten och nutrilett, sen var jag inom ICA och då köptes choklá och rulltårta, som jag åt upp helt själv, fast jag slängde faktiskt halva rulltårtan när jag inte var sugen mer. Svårt med mig.

Vet ni, jag borde nog berätta lite... annars finns det nog en tendens att ni tror att jag är dum på riktigt.
Jag har ett beroende, MAT, mat är mitt beroende, jag hade cigg som ett beroende också, men sedan nyår är jag av med den lasten, men då blev maten en ännu större last och jag äter jättemycket och jätteofta nu. Hela tiden, så fort jag får chans till det. Det är alltså ett beroende och det faktum att jag slängde rulltårtan när jag tappade "suget" efter den är ENORMT för mig, för i vanliga fall hade jag ätit upp hela ändå! Så är det, tyvärr. Så ni tycker kanske att det är konstigt att jag blev glad när jag slängde halva, men det är som sagt en STOR sak för mig att göra.

Jag har som jag nämnt tidigare och som denna bloggen kommer att handla om, valt att börja på XtraVaganza, detta är för mig (hoppas jag) ett BRA val, då de jobbar mycket med den mentala träningen och det är DET som jag har svårast för. Jag vet inte om det ens är relevant, men min pappa är alkis och JAG tror att det kan vara en grund till mitt förhållande till mat och till att det blivit ett beroende.

Jag har inte direkt några vänner, inga nära iaf, ingen som jag kan ringa när jag känner mig nere, ingen jag kan gråta ut hos, Jo min syster, men hon är min syster ju. Jag vill inte att alla i min familj ska veta allt om mig, men de vill verkligen det, jag har inget privat liv och jag blir jämt och ständigt "övervakad" De som vet om XtraVaganza är alltså bara min mamma, pappa och bror. Ingen annan, det är mitt val eftersom jag inte vill att det ska komma ut för att då kommer folk lägga sig i. Jag har ett ganska komplicerat liv, vilket ni säkert kommer märka snart också. (?!?!?) Det är även därför som jag inte kommer lägga ut bild eller mitt namn här. För jag vill ha detta för mig själv, förstår ni hur det är jag menar?

Jag har börjat få lite kommentarer här och jag tycker det är skoj, men jag skriver för min egen skull här, detta är min plats att kunna bearbeta mitt liv. Om jag någonsin kommer kunna det. Oboy så mycket som har hänt mig, ändå är jag inte gammal. Information kommer i framtiden om detta, kanske, kanske inte.

//MEGAME