~~Hur kunde du bli så stor?~~

Jag fick den frågan precis, så jag tänkte kan ju skriva ett inlägg om det, då det säkert finns fler som undrar det. för helt ärligt, hur kan man tillåta sig själv att väga tresiffrigt när man är 19 år? Det är ganska så Galet!

Då börjar vi:
Jag har alltid så länge jag kan minnas kämpat med min vikt, redan när jag var 6 år, så bytade jag ut smöret på mackan till gurka jag äter fortfarande inte smör på mackan.
När jag var sex år, så flyttade jag med min mamma och lillebror till en by ca 10mil ifrån där jag växt upp. Till en gård, min pappa var inte med, han är alkoholis och narkoman och jag har ingen kontakt med honom än idag, där bodde vi med mammas nya man som älskade godis och det fanns alltid godis hemma, så det blev väl att jag åt godis varje dag. Jag blev retad en del i skolan och jag mådde super dåligt vissa dagar.

Två år senare flyttade vi till en annan by, 5mil närmre min hemstad, jag fick skaffa mig nya vänner och liknande igen, vilket såklart är jobbigt men det gick bra. Jag blev retad till viss del även där och jag var överviktig, men mer som ett runt barn, jag blev tjockare och tjockare, det hände saker i mitt liv som har varit halvt om halvt jobbiga, har aldrig haft någon manlig förebild förutom Morfar och jag tror att jag har kännt mig övergiven många gånger. Min mamma var ensamstående även om vi bodde med hennes sambo så jag fick växa upp och ta hand om min lillebror en hel del. Mamma har haft svårt att hitta en bra man det klandrar jag inte henne för och det har ju påverkat mig en hel del.

När jag blev lite äldre började jag banta, jojobanta, jag gick ner, och gick upp allt igen plus lite till.
Jag smög med allt jag åt och stal mat från kylskåpet mamma höll ju koll på vad jag åt för att jag inte skulle bli tjockare Jag smög i godis skåpen, kakhyllorna ja, överallt, jag åt allt jag kom över, det behövde knappt var gott. Mat och Godis blev min drog. Påriktigt alltså jag var beroende av mat och socker. När jag åt en liter glass eller en påse godis så mådde jag bra. Sen mådde jag dåligt och fick ångest.

Jag kom i det gäng som ansågs som det tuffa gänget i Högstadiet, jag började röka, supa, skolka, jag hade vänner och jag var cool, Jag kände mig som någon, jag var fortfarande överviktig och jag blev inte smalare, men det var min image att vara överviktig folk tyckte om mig för det. För jag var den som man kunde vara med om ingen annan kunde, de var alltid snyggare än jag och de mådde bra av att vara med mig.

Bråkade jag med någon fick jag alltid höra tjockis, gris, fetto, äckligako och liknande om min vikt och mitt svar var, "håll käften annars så sätter jag mig på dig" det var min image att vara överviktig

Gymnasietiden var för mig enkel, jag hade vänner,jag har aldrig haft problem med att skaffa vänner, problemet har varit att få dem att inte svika mig Jag kämpade fortfarande med min vikt och jag gick ner och upp lika mycket igen. Det är så det har gått till, jag har jojobantat sedan var var 12 år. Jag har alltid varit den tjocka och jag har gömt mig bakom det. 

Andra året i gymnasiet började jag på GI-metoden och jag gick ner 13 kg, sen började jag jobba i kök som serverade snabbmat och jag gick upp allt igen, plus lite till.

Det är så det har blivit, massa olika faktorer har gjort att jag har gått upp i vikt, jag har provat de aldra flesta dieter men inget har fungerat. Jag har gömt mig bakom att vara tjock, fet. Det har varit min säkerhet.
Jag tycker det är jättejobbigt att lämna den säkerheten och bli smal nu. Men jag kan inte bli tjockare nu. Jag har bestämt mig för att bli smal för hälsans skull och det ska jag bli. Jag ska aldrig någonsin bli överviktig igen, när jag väl blivit av med det.

MegaMe

Kommentarer
Postat av: Alexandresen

SV: oj oj det va en lång historia. Jag hoppas att du nån gång lyckas med att nå ditt mål. Har du nån kille som kan stötta dig eller är du ensam? Kämpa på. go go

2010-04-10 @ 14:38:22
URL: http://alexandresen.blogg.se/
Postat av: frida

Lycka till :)

2010-04-10 @ 15:15:24
URL: http://fridarebecka.blogg.se/
Postat av: Jenny

Vi har alla våra mindre kul stories som gett oss vår övervikt verkar det som... Nu ska vi bli smala och fy vad bra vi kommer må! :D Vi kommer inte behöva hitta någon falsk säkerhet i vår övervikt utan vi får bli säkra i oss själva istället :) Kram

2010-04-10 @ 16:23:36
URL: http://kalorigris.blogg.se/
Postat av: Muppen och Smurfens mamma

Sant.. det är svårt att hitta sin identitet när man tappat kilon.. jag har ju totalt (hittils) tappat 20 kilo på 4 år och det är svårt.. Att se sig själv i spegelen och inte se fettot... Att om någon svek kunde man ju skylla på att det var för att man var fet. Nu finns inte det längre... Det är tufft...

2010-04-10 @ 20:23:49
URL: http://www.ennymammma.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0